Boktips: “Kan jag så kan du”
“Kan jag så kan du – Det självspeglande ledarskapet” av Freddie Larsson
Jag fick en fråga… I slutet på augusti fick jag ett mail från en Freddie Larsson. Han ville att jag skulle läsa och recensera hans nyskrivna bok. Oj! Så klart jag blev smickrad och kände mig “sedd”! Det skulle sen visa sig – när jag läste boken – vara en av Freddies viktigaste grundteser; det är viktigt att se sina medmänniskor och medarbetare.
Hursomhelst, både min nyfikenhet och skepticism gjorde att jag funderade över “varför just jag”? När det kommer ett sånt mail, ramlar i alla fall hos mig tusen tankar ner, så jag frågade helt enkelt – varför jag? Svaret jag fick var; “Jag sökte på HR-bloggar och fastnade på din bloggsida ett tag för att jag tyckte det var proffsigt och intressant. Inte bara rosa moln. 
” Oj, igen, vilken komplimang!
Något annat än den vanliga managementlitteraturen
Redan här borde jag ha förstått att det jag skulle få läsa, var något utöver de vanliga ledarskapsböckerna med “pilar och boxar”, teorier och modeller…! De flesta ledarskapsböcker jag läst, med några få lysande undantag, är verkligen teoretiska, eller bygger på en eller flera undersökningar kring vad framgångsrikt ledarskap handlar om. Det är väl gott så, men det är sällan som en bok så tydligt beskrivit att ledarskap verkligen handlar om människor. Att det är den du är, din personlighet, som kommer att prägla ditt ledarskap. Hur många gånger har vi inte förletts att tro att “så här ser det här företagets ledare ut”? Och hur många gånger har vi inte, av just den anledningen, också trott att ledarrollen just är en roll som ska “spelas”? Lyckligtvis finns det många som, medvetet eller omedvetet, sett förbi detta och istället utgått från sig själva. Freddie är en av dem.
Hans bok “Kan jag så kan du” beskriver det precis just så. Han beskriver sitt ledarskap utifrån den han är som person, vad han tror på och hur han i både formella chefsroller och informella ledarroller alltid har utgått från sig själv och hur han själv vill bli behandlad. Det är en ganska bra utgångspunkt. Man kommer långt med den.
Bra och konkreta liknelser
Freddie gör en jordnära och bra liknelse genom att betrakta chefen/ledaren som en hantverkare, där han beskriver sina medarbetare som sina verktyg. Den kompetens han har som ledare och de metoder och modeller han använder blir snabbt värdelösa om han inte kan använda dem med hjälp av de medarbetare (verktyg) han har tillgång till. Liknelsen med att betrakta sina medarbetare som verktyg, ger då också möjligheten att se sitt arbete som ett hantverk. Ju bättre man lär känna sina verktyg och lär sig hantera dem och använda dem, desto finare hantverk (resultat) skapar man.
För att alls komma dithän, behöver du VETA vilka verktygen är och hur de fungerar: 1) Vilka verktyg har jag att tillgå? 2) vilket skick är verktygen i? – förstör inte dina verktyg genom att använda dem till fel uppgifter 3) förmågan att använda dina verktyg.
JA! Så tydligt beskrivet. Om du inte tycker om hantverk, ska du inte jobba med det.
Ihärdig och genuin mänsklig utvecklare
Något jag särskilt tyckte om att läsa var om Freddies förmåga och uthållighet att hjälpa sin medarbetare till större självinsikt och dennes klättrande uppför feedback-trappan. Många har svårt att ta de stegen, för de är helt omedvetna och ibland också ovetandes rädda för att titta på sig själva under lupp. Så klart. Den titten kan innebära att man ser att man behöver jobba ordentligt med sig själv. Endast en ledare som tycker om sina medarbetare orkar och vill lägga energin på att verkligen hjälpa sina medarbetare till större självinsikt och utveckling. Eloge, Freddie!
Det självspeglande ledarskapet bygger på att man vet vem man är och hur man fungerar, att man är autentisk. Därför behöver man jobba med de fyra själven, som Freddie hänvisar till. Självinsikten, självkänslan, självacceptansen och självdisciplinen. Javisst! Det är svårt att vara autentisk om man inte vet hur man fungerar… Just det. Det är det som är det lätta, och samtidigt det svåra. Det kräver kontinuerligt arbete och nyfikenhet på sig själv. För att kunna hjälpa andra, behöver jag ibland kunna pausa mina egna behov, och för att kunna pausa dem, behöver jag veta vilka de är. Själv-arbetet med de fyra själven är en bra karta att börja med och utgå ifrån.
Det finns en fantastisk mänsklighet kring Freddie och hans ledarskap som väcker tilltron till människorna. Vi behöver inte krångla till det, vi måste acceptera att ibland behöver vi släppa taget om effektiviteten för att – tro’t eller ej, verkligen skapa gott samarbete, förändring och framgång.
Så…
Det är häftigt att läsa en bok som det känns som om man skulle kunnat skriva själv. Kanske skulle jag inte ha förmågan att skriva en bok, eller orken, men just att uppleva att en författare skriver precis det som jag upplever, känner och tycker, det är något visst med det. För mig framstår Freddie som en chef som verkligen tycker om sina medarbetare, som vill dem allt väl och som just därför utmanar dem och ser till att de utvecklas (kanske ibland mot deras vilja…?)!
Avslutningsvis: Tack för en skön bok som jag sträckläste på två dagar. Freddie, du får mig att vilja bli lite mer ledare än jag redan är! Och ja, det här är en bok jag rekommenderar för chefer och ledare att läsa och inspireras av. Den är som en bra roman.