Det är dags att pensionera situationsanpassat ledarskap
Kan det vara så att den förhärskande ledarskapsläran – Det situationsanpassade ledarskapet har gjort sitt?
I över 50 år har situationsanpassat ledarskap varit den mest etablerade och omtalade ledarskapsläran. Men allt har sin tid, även situationsanpassat ledarskap. Det situationsanpassade ledarskapet har sin grund i att ledaren anpassar sitt ledarskap utifrån på förhand bestämd ledarstilar. Förenklat innebär det att man justerar sitt ledarskap beroende på person, situation och miljö.
De flesta av oss kan hålla med om att människan är ett djur. Med det kommer en del nedärvda betingelser, ex. överlevnadsinstinkten (ex. fly eller försvara sig), andningsreflexen (den som tvingar oss att tillslut ta ett andetag när vi försöker hålla andan), eller dyk-reflexen som nyfödda har, eller ögats förmåga att blinka fast vi försöker att hålla det öppet.
Som en följd av dess nedärvda och under tusentals år utvecklade ”förmågor” finns det saker som gör att vi reagerar och agerar utan att tänka, känna eller förstå. Instinkter och vanor kallar jag de. Det är på grund av dessa instinkter och vanor vi ibland reagerar och agerar på ett oförnuftigt sätt. Som i situationer då vi blir frustrerade, stressade eller pressade som människor och ledare. Det är lillhjärnan, eller som vi ibland kallar den reptilhjärnan som tar över i dessa situationer och styr vårt beteende.
Resultatet blir att vi inte kan förbereda eller anpassa våra reaktioner och följaktligen vårt beteende (läs ledarskap) utifrån förutbestämda ledarstilar och situationer utan vi är slavar under reptilhjärnan. Hur många har inte varit med om att en chef har tappat fattningen eller överreagerat med ett dåligt beteende som resultat? Troligtvis har vi alla varit med om att reptilhjärna tagit över.
Vad säger det om det situationsanpassade ledarskapets möjlighet att faktiskt fungera i praktiken???
Boken Kan jag så kan du utgår i stället från individen, individen i dig om ledare men även individen i dem du har att leda.